velocipedryttaren.blogg.se

Om vad som händer i Velocipedryttarens liv.

Påsk turf

Publicerad 2016-03-30 09:11:00 i Allmänt,

En påsk utan någon släktträff med massor mat, bara en lugn långhelg att göra vad jag vill. En länge efterlängtad resa till Hornborgasjön och titta på tranor skulle bli mitt påskfirande tillsammans med lite turf när det passade, packade in mig och katten i husbilen på långfredags morgon. En små regnig dag så det var rätt skönt att rulla iväg, första zonen kom på en rastplats strax efter Örebro och det är ju svårt att åka förbi en unikzon. Att få en unikturfare är inte helt fel heller. Lagom tills jag nådde Laxå hade regnet slutat så jag stannade och passade på att ta en turfpromenad, vilken trevlig liten stad att gå runt i. Gamla fina trähus, en vacker kyrka och i en trädgård stod det fullt med skulpturer i trä gjorda med motorsåg. Här borde alla turfare ta en promenad. Mariestad var ett mål på resan, här gjorde jag en del av mitt zonmakarprov så det skulle bli lite skoj att få se hur mina fem zoner låg i verkligheten. Jodå, dom låg så bra som jag tycket när jag satt vid datorn, namnet på järnvägsstationen får nog en del att fundera men Mariestadsborna förstår säkert varför den heter PfalzStation. Strax innan skymningen svängde jag in vid Trandansen och visst fanns det tranor där, svänger in vid den första husbilsparkeringen och backar in på en ledig plats. Nu öser regnet ner så jag är inte så sugen på att gå ut och plocka fram nivåklossar då det lutar rätt bra bakåt men ser den andra husbilsparkeringen och den ser mycket jämnare ut, bara att köra ner till den då.... nähä... hjulen bara spinner i gräs och lera så jag kommer ingenstans. Svänga lite och backa lite också nytt försök... nähä... på typ försök nummer sju börja husbilen rulla framåt så bara att hålla gasen och kasta lera omkring mig. Men den andra parkeringen var både jämn och torrare så där blev jag nöjd med att stå, utsikt med massa tranor rakt framför husbilen så var det klart trevligt i regnet.
Lite matlagning och gosa med Ester som inte alls brydde sig om tranornas ständiga sång (kackel) så slutade det regna till sist också, ut och gå en sväng. Ojoj, vad tranor det var. Fem tusen stod det från gårdagens räkning på kvällen, denna kväll räknade man in femton tusen tranor så besviken blev jag inte. Turfzonen tog jag på min kvälls promenad :-) Husbilsmys, en bra bok, påskgodis, påskmust och en gosig katt så det blev en trevlig kväll i ljudet från tranorna som inte riktigt tystnade någon gång. Vaknade vid femtiden på morgon, upp och tömma blåsan... men vilket ljud från tranorna, snabbt på med byxor varm tröja och jacka. WOW!! Morgon vid Trandansen är bara så häftigt, solen var på väg upp och redan var säkert tio tusen tranor på fältet och det kom flock efter flock inflygande. Det blev några timmar vid trandansen innan jag rullade vidare mot nya platser, hittade en karta för Hornbogasjön och bestämde mig för att stanna vid Gudhemsklosterruin. Ruiner är alltid spännande tycker jag och alla gamla kloster är bara ruiner i Sverige, dom stängdes 1527 om jag minns rätt och Gudhem bara två år senare så det blev fort en ruin. Blev så fascinerad av ruinen att jag höll på att glömma att ta zonen, fick gå tillbaka då jag kom på det när jag satt mig i husbilen och skulle åka. Vidare till Naturum Hornborgarsjön, här hittar man inte några tranor men massa andra fåglar som trivs vid sjön. Blixterfin anläggning med utställning och pyssel för barn, hiss upp till tornet så alla kan få en bra utsikt. Mycket folk men ingen trängsel, en härlig blandning av inbitna fågelskådare och folk i största allmänhet gjord det riktigt trevligt. Alltid skoj med folk som har kunskap och vill dela med sig till andra på ett trevligt sätt, flera fågelskådare pratade och visade var dom olika fåglarna var någonstans. Nu knorrade magen och jag tänkte se om jag kunde hitta något fik eller liknande i Varnhem så färden gick vidare några mil till, jag hade tur för det fanns ett öppet fik och då fick zonen vänta för nu var jag hungrig på allvar. När jag står och beställer kaffe och räkmacka plingar det till i mobilen, Snusmumriken skickar ett meddelande "DNC känner jag ingen, var är du?". Hon hade redan full fart mot zonen innan hon skulle komma in och fika, två turfare med husbil råkar hamna vid samma zon. Det blev en trevlig pratstund och det mesta handlade om turf och vi byte idéer och erfarenheter från helgen, båda fick tips på zoner att ta. Jag hade två zoner kvar att ta denna dagen, FalksGrav och SistaVargen. Pillar in på gpsen vart jag ska och rulla vidare på mindre och mindre vägar, det blir SM i tjälskador under 12km för att sen bli fantastik grusväg i böljande landskap med tallskog. Ett par korsningar senare är vägen lite mjuk och jag kommer där man lastat timmer och här är det djupa spår och vad som ser ut som mjuk jord i mitten, det är långt till någonstans att vända så jag växlar ner och kör på genom det. Jag hör hur det tar i under bilen men det tar inte stopp och smäller inte så det är positivt iallafall, snart är jag framme vid zonen FalksGrav och börja med att kolla husbilen när jag parkerat. Avloppstanken har får vara väghyvel men ser hel men skitig ut så det gick nog rätt bra. FalksGrav är ett enkelt järnkors rest över rånmördaren Jonas Falk som avrättades och begravdes här 1855, myten säger att det hela sommaren finns blommor på graven, vem som sätter dit dom vet ingen... Planen vara att stanna vid SistaVargen över natt men så skulle det inte bli, sista kilometern var vägen riktigt mjuk och den sista vägen ner till zonen var inte farbar med husbilen då det var för mycket snö kvar. Det fick bli en promenad den knappa kilometern ner till zonen, skoj zon men inte lika vackert som jag hoppas. Gick tillbaka till husbilen vid Kopparhults Torg och satte mig på bänken och det tar bara en liten stund så kommer det en joggare springandes nerifrån zonen, inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Hjo fick bli min nattparkering istället, mitt i stan med lite undanskymt hittade jag en husbilsparkering där jag stannade. Tänkte bara ta några zoner i Hjo men det var så trevligt att cykla där så när jag till sist tänkte att nu räcker det med zoner hade jag just tagit den sista, hit måste jag en sommar dag också då det var så vackert. Nästa stopp blev Karlsborg och en cykel runda igen, solen hittade fram och det blev rätt skönt när jag målade staden grön. Men vad händer? Jag blir av med en zon.... säkert en unik turfare också... bara att vänta ut blocktiden innan jag åkte vidare. Nu var det ju den där fikan tillsammans med snusmumriken som styrde mig vidare, hon hade inte haft täckning så hon kunde ta zonen Tiveden och då ville jag prova då jag har en annan mobiloperatör. Vägen dit gick via zonen UndenäsKyrka och vilken kyrka, så stor och pampig men tyvärr var den inte öppen. Återigen blev vägen mindre och mindre för varje korsning och med någon mil kvar blev det grusväg och snart stod det max 4ton på dom men min husbil väger runt 3ton så det skulle ju gå bra, bara en stund senare får jag möte och släpper av på farten och går ut i kanten.... den går tungt och tar stopp. Försöker inte ens fortsätta framåt utan lägger i backen och backar försiktigt medans jag svänger lite försiktigt upp på vägen och kommer upp på fastare underlag, då ser jag hur höger hjulen sjunkit ner 15-20cm i vägkanten. Sen fick mötande bilar flytta sig, jag gick inte ut i vägkanten fler gånger och vägen var riktigt mjuk hela tiden och på vissa bitar nysladdad och riktigt hal att köra på, men det gick bra att köra till parkeringen vid zonen och till skillnad till snusmumriken kunde jag ta zonen. Självklart skickade jag ett screenshot på det till henne. Tre kilometer ut i skogen ligger zonen Trollkyrka och den lockade nu även om mobil mottagningen var riktigt dålig, men bara att testa då den varit tagen tidigare. Tiveden är verkligen fantastiskt att vandra i och jag ångrade mig verkligen inte när jag gick genom denna magiska skog mot zonen, mobilen i fickan och följde leden upp till Trollkyrka och vilken härlig utsikt mellan trädkronorna men någon zon fanns inte där. Den visade sig ligga nere i en ravin mellan två berg så det blev att klättra ner igen för att sen ta mig på lite grand till, grön stapel men inget händer och sekunderna går.... "zon taken" Jippi! Det gick! Tillbaka upp och fota lite uppe på trollkyrkan, jag vågade inte göra det innan då turfappen ibland stänger ner då jag fotar och att starta turf med dålig mottagning kan ta lång tid. Påskhelgen avslutades med Kvarntorpshögen utanför Kumla, denna rykande och oljestinkande slagghög var helt fantastisk. Vilken utsikt och sen alla konstverk som finns på den, det var så skoj att gå och titta där uppe så jag höll på att glömma bort att ta zonen. Det kunde blivit en andra promenad uppför dom 247 trappstegen upp om jag glömt att ta zonen. Snyggast var såklart "min" skylt, Johansson.
På vägen hem stannade jag vid Halvarsborg en fornborg utanför Arboga, här borde det finnas en turfzon också. Turf on.

Husbil

Publicerad 2016-03-24 07:47:59 i Allmänt,

Det blev en liten tjuvstart på husbils säsongen, den börjar ju som alla vet på skärtorsdagen ;-) Nu skulle dock lägenheten anfallas av hantverkare en dag och jag gjorde det enda rätt, fly!! En liten tur i närområdet fick det bli, inte mycket till planering då det viktiga var att inte vara i lägenheten. Det finns ju alltid lite unika turf zoner att plocka så bara ett ombyte och en bra bok var vad som behövdes ta med, lite mat fanns kvar i husbilen så jag skulle nog överleva. I sista stund byts målet från Frövi till Mariefred och jag rullar först mot Strängnäs där jag inte varit på två år och turfat, då var det kompisturf så jag tog bara varannan zon då. Jag tog inte med någon cykel för jag ville promenera och njuta av lugn och ro, Strängnäs brukar vara en rätt öde turfstad men nog skulle det dyka upp en turfare som blockade mig i en zon. Men vi stannade och pratade en stund innan vi skildes som vänner för att ta några zoner av varandra lite senare, jag gick vidare mot delar av stan jag aldrig sett innan och det är jag glad för då det var riktigt vackert.
Lite kyligt var det men så länge jag gick var det skönt men anden hade rätt i att halsduk var bra ;-) Lunch i husbilen och sen rullade jag vidare mot Mariefred, här har jag bara turfat i mörker innan så det skulle bli skoj att få se lite mer i dagsljus. Traskar iväg och plockar zonerna efter hand med det ser inte ut att finnas någon bra runda för att ta alla, en lång omväg för att komma till en av dom. Men när jag tar zonen före så börjar kugghjulen i skallen snurra rätt, ett elljusspår och det vet jag vart det börjar och då kommer jag på att jag vet en genväg till nästa zon. Här har jag varit på skallgång med MissingPeopel och ledde en grupp på 30 personer längs just den genvägen. Men skogen hade en överraskning :-) Här borde det finnas en zon tycker jag.
Alla vackra platser har inte en zon men denna platsen såg jag från en zon, ett kors uppe på berget lockade upp mig och det är jag tacksam för.
Fördelen med att ta en husbils tur i närområdet är att man kan få besök av vänner också, Rakel dök upp med nybakad scones till kvällsfikat men först åkte vi iväg till Ärla kyrkoruin och tittade. Ruiner och fornborgar gillar vi båda att besöka och hittar man en kyrkoruin så hittar man ofta också en runsten eller två och så blev denna gången också. Turf on :-)

Är det slut nu?

Publicerad 2016-03-02 20:40:53 i Allmänt,

En vanlig dag eller? Den började rätt vanligt iallafall, jag hade lovat Rakel att hjälpa henne med lite saker hos henne så jag åkte till Eskilstuna efter frukost. När vi var färdiga tog vi en kort promenad innan vi åt lunch, sen var det dags att åka till jobbet. Blir ett par stopp för några turfzoner som vanligt när jag åker någonstans. Strax efter Kvicksund möter jag en långtradare, en av många bara. Men rätt som det är svänger den över i mitt körfält, det går rätt fort över på min sida och vi är nära varandra. Första tanken är "Helvete där här går inte bra". Bromsa, svänga höger mot räcket, släppa lite på bromsen för att få bättre kontroll på bilen, det tjuter i bilen så antagligen jobbar antisladdsystemet. Det finns inte plats för mig längre, lastbilen är för långt över på min sida. Jäkla vad liten man är när det enda man ser är fronten på en lastbil, oddsen är inte på min sida i min lilla Aygo. Nästa tanke är bara "Nu är det slut." Nä, livet passerade inte i revy och jag såg inget ljus i någon tunnel det var bara tomt. Tomt och kallt, inget annat. Just då svänger lastbilen tillbaka och vi passerar varandra, helvete vad nära det är men inget tog i någonstans. Släpper på bromsen och styr in i mitt körfält igen, i backspegeln ser lastbilen försvinna och dom ända bromsljusen jag ser är på bilarna bakom lastbilen. Jag rullar vidare och känner mig helt tom inombords, efter en lite stund kommer ett tryck över bröstet krypande. Förstår att det är chocken som släpper. Inser att hade jag varit 4-5 meter längre fram hade jag krockat med en långtradare, nu blev det några centimeter tillgodo mellan oss. Aldrig har jag varit så nära döden som idag, för en lite Aygo eller vilken personbil som helst hade inte haft en chans där. Min skyddsängel fick jobba hårt idag, jag hoppas att det blir ett mycket lättare jobb framöver för detta vill jag inte uppleva igen.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela