velocipedryttaren.blogg.se

Om vad som händer i Velocipedryttarens liv.

Finland Explorer

Publicerad 2018-01-20 20:37:43 i Allmänt,

Vissa resor tar längre tid att planera än andra, just denna resa började planeras för länge sedan med ett helt annat resmål men livet förändras. Denna gång var det tidpunkten som var satt, resmålet har bytts några gånger sen första funderingen. Positivt är att jag nu slapp undan en tyfon som drabbade där jag från början hade tänkt resa till, men just denna resan började ta sin form i mitten på augusti. Då köpte jag min lilla skåpbil som skulle bli microcampern "Tetrisbilen", en microhusbil som skulle skräddarsys efter mina krav och behov. Man blir aldrig färdig men en microcamper man bygger själv för det kommer alltid nya idéer som ska fixas in i den lilla bilen, 3,5kvm stor är mitt lilla rullande hem. "Tetrisbilen" får den heta för det är som att spela tetris så fort man ska göra något, man får flytta runt på saker för att komma åt det man behöver men det har också den fördelen att man inte tar med sig onödiga saker. En grov planering gjordes och milen räknades och zoner kollades, biljetter bokades och arbetet med min roadbook startade. Roadbooken innehåller alla zoner som jag ska ta och dom som jag vill ta om tid och lust finns, unika kommuner, speciella zoner och attribut och unika regioner. Denna gången skulle jag åka själv då inte ens katten skulle följa med, hon lämnades hos kattvakten på fredags eftermiddagen och sen bra det iväg norrut. Det nya attributet järnvägsstation lockade till en lite avstickare till Heby och Morgongåva för att sen gå vidare till Färnebofjärdens Nationalpark, här har jag varit förr men det är en trevlig plats väl värd ett återbesök. Första natten blev det stopp i Okelbo som var en unik kommun, här lärde jag mig att ALDRIG parkera för natten på en större parkering när det är snö och halt. Ni förstår väl att alla Volvo åkande ungdomar i Ockelbo älskar såna platser så jag åkte strax vidare och hittade en LITEN parkering att sova på istället. Några unika kommuner till och ett stopp vid en Världsarvs zon vid en Hälsingegård, kändes lite små konstigt när jag kom fram och zonen låg inne på en gårdsplan men jag gick ur bilen och tänkte att jag försöker väl ta zonen ändå. Det kommer ett par gåendes så jag går dom till mötes och frågar om Hälsingegården och det visade sig vara deras gård, jag blev inbjuden att titta runt i gården och fick också veta att det inte var en Världsarvs gård. Zonmakaren hade gjort ett misstag och lagt zonen vid fel Hälsingegård då det finns två gårdar med samma namn, men det gjorde mig inte så mycket då för jag fick en riktigt trevlig guidning i en fin Hälsinggård som hade unika tapeter och kakelugnar. Natt stoppet var planerat till Timrå och Yet men när jag kommer dit är inte rastplatsen plogad så jag pulsar in till zonen och tillbaka till bilen, jag var pigg så jag tog sikte på Högakustenbron där jag stannade och gick in och åt en god middag innan jag gick ut i bilen för att märka att vinden tog i så det gungade.
Jag åkte vidare ner till Lunde där jag hittade en liten rastplats som låg i lä. Morgonen var lite kylig och jag vaknade tidigt och sträckte mig för att dra på lite mer värme och sova vidare, det hade nog varit lite kyligt för färskvatten pumpen hade fryst men fördelen med att byggt bilen själv är att man vet var allt sitter. Lossa fronten till skåpet så värmen kommer in ordentligt, skruva loss pumpen och skruva fast den 5cm högre upp och så hade jag rinnande vatten efter 10 minuter. Det var en myggfri morgon termometern visad -22 ute och jag hade behagliga +22 inne i bilen. Jag gjorde mina små stopp för att ta zoner och fick uppleva ett vykortsvackert Norrland med snö fyllda träd och en helt underbar soluppgång lagom till att jag var fika sugen.
Mitt tredje besök i Umeå sedan jag började turfa men mycket turf blev det inte då tiden spenderades med vänner, lovade att jag måste åka till Umeå oftare. Resans stora mål låg nu framför mig, Finland och en hägrande Finland Explorer medalj. Mer personal än passagerar på båten, vi var fem personbilar och två lastbilar som körde ombord.
Men lunchbuffén var det inget fel på och jag lovar att maten räckte hur mycket jag än försökte äta. Promenad i Vasa på kvällen och sen vidare ut i skärgården via broar för att ta en Världsarvs zon, Kvarken är både ett svenskt och finskt världsarv. Spännande att gå i ljuset från pannlampan ut på en randig vidd, vattnet färgade snön svart och mina fotspår vatten fylldes snabbt, så jag var glad när jag hörde zone taken och jag kunde gå tillbaka mot tryggare underlag. Här fanns också ett utsiktstorn och även i mörkret var det en underbar utsikt men hit rekommenderar jag att man kommer när det är ljust, ni kan vara lugna för zonen är nu flyttad till tornet. Sen gjorde roadbooken stor nytta för nu var det 100% jakt som gällde, 100% av zonerna i kommuner ska jag ta nu var min tanke men man vet aldrig om man lyckas för alla zoner ligger inte så vinter vänligt till. Men jag fick ihop 12st 100% kommuner, några lätta några lite jobbigare som när jag pulsade i 3dm snö 2-300m ut till en zon. Överraska blev jag när jag trodde att jag klev ut på en gräsmatta bredvid en kyrka men istället klev ner i ett halvmeter djupt dike. Vackraste övernattningen blev i Kuopio där jag parkerade vid Puijo Tower, skogen hade ett tjockt snötäcke över sig och var belyst vid parkeringen. Utsikten uppe i tornet var underbar på kvällen, jag gick runt och tittade och tog några foton och sen på ett ögonblick försvann allt i en tjock dimma. Sen stod det "omväg" i min roadbook som ett alternativ, jag tog den och hamnade i Kerimäki som är ett litet samhälle i östra Finland. En zon vid en kyrka och det var värt omvägen, en trä kyrka som rymmer 5000 personer. Världens största träkyrka och den är stor kan jag lova er men jag måste nog åka tillbaka för den är bara öppen under sommaren och ett par dagar vid jul och nyår, jag kom 6-7dagar försent för att kunna komma in.
När jag väl hade tagit en omväg tyckte jag att jag kunde ta nästa omväg också, vägen blev smalare och krokigare hela tiden tills den tog slut vid en Nationalpark, nu var det mörkt och jag hade ingen lusta att stanna kvar tills det blev ljust så på med pannlampa och vandra den korta biten till zonen och sen vidare. Nästa dag var det åter igen dags för omväg mot nya Nationalparker men ett stopp på vägen och jag kastas 30år tillbaka i tiden, varma minnen får tidigare resor till Finland svämmade över mig för en stund. Men resan gick vidare mot Liesjärven, 20 minuter vandring över stock och sten längs en väg/stig mot zonen. Det kändes lite som att gå i skogen hemma vid och inte som att vara i en nationalpark men så kommer jag fram till zonen, tar den och går fram till strandkanten.... Vilken utsikt över den is och snötäckta sjön, stannade upp och bara njöt en stund. Tillbaka i bilen så var det löjligt nära till nästa nationalpark Torronsuo, parkerade och gick bort mot info tavlan och kollade på kartan innan jag gick fem meter till för att ta zonen. Sen... gick jag 15 meter til och WOW!!! Herrejösses vad vackert!! Blixterfint!! Landskapet är helt magiskt, det tunna snötäcket och diset i luften förstärkte magin i landskapet.
Jag går vidare längs spångarna och njuter av den underbara naturen, jaja ni förstår och jag börjar få slut på superlativ nu. Även här fanns ett torn, jag är lite förtjust i torn. Där uppe var det lika fint och jag stannade en bra stund och bara njöt av landskapet. På kvällen rullade jag in till Åbo och letade upp en lämplig plats att stå på över natten, zon nära såklart. Lite lagom kyligt på kvällen med -6 och en lätt vind så jag tog en promenad för att ta några zoner, FöriZone tar man med färja visste jag men den går väl inte på vintern eller på kvällen. Jo, det gjorde den visst det och la till just när jag kom fram till kajen, så blev det min första zon tagen från en färja men inte den sista. Dagen efter var min lugnaste på hela resan, åkte förts och letade upp ett par vinnarzoner innan jag gick runt lite i centrum och tog lite zoner innan jag blev fika sugen och det tog jag hand om ordentligt. Lite mer gåturf och sen bara ha det skönt innan det blev en trevlig middag på kvällen, mätt så jag rullade tillbaka till Tetrisbilen och slocknade. Någon frukost innan jag körde ombord på färja var inte att tänka på, jag var mätt ännu och jag funderade på hur jag tänkte när jag bokade buffe på båten. När jag checkar in med bilen till färjan så frågar jag såklart när färjan kommer till Mariehamn, med lätt panik i rösten svara hon "Men du ska väl till Stockholm?" Jodå, det ska jag förvisso men jag har en zon att ta i Mariehamn så jag vill ju inte sitta mitt i middags buffen när båten kommer dit, det var gott om tid tillgodo. Åläningarna hälsade mig välkommen i turfchatten och önskade lycka till med zontagningen från färjan, det gick utmärkt att ta zonen och jag fick min eftertraktade medalj Finland Explorer. Gratulationer i appen var riktigt trevligt, tack Finland för denna gången men jag kommer tillbaka. Inte hade jag någon hemlängtan när färjan väl kom till Stockholm så jag åkte ut till Tyresta Nationalpark och tog zonen innan jag rullade vidare mot Mariefred och en zon jag la under min tid som zonmakare, sista natten fick bli några meter från ett fågeltorn och en zon såklart.
Turf on.

Bergamannen ute igen.

Publicerad 2017-07-22 19:45:56 i Allmänt,

Dom där summit zonerna gillar jag men dom ligger lite långt bort för mig nu efter efter att jag tagit elva stycken, men Eskilsberget i Örebro län är inte så långt bort iallafall. Nu hade jag inte planerat i att ta det förrän om någon vecka när jag har semester men ett litet infall på lördagsmorgonen så blev det annorlunda, kolla lite snabbt på turfgam.com och den ligger inte långt från vägen. Snabb packar vattenflaska, långbyxor, extra strumpor och selfipinne. Vad mer kan man behöva? Tanka bilen och iväg på en 2,5 timmes resa, bara knappa in i gpsen och hoppas på ett bra vägval, upptäcker till min glädje att jag passerar Nora så jag svänger in och köper fika på Ica. Vägarna blir mindre och mindre men även grusvägarna är fina och den där riktigt "rally kalle" kommer aldrig fram för dom är så raka och fina hela tiden. Så kommer skylten om att man passerar in i Dalarna och just där är parkeringen, byte till långbyxor så jag inte river sönder benen och sen är det bara att runda skylten och kliva in i Örebro län igen och gå till zonen.... Jo, hej du. Nu var det slut på enkla summitzoner tydligen, den jobbigaste tidigare var väl Halland som var en fin bokskogs backe där jag följde ett traktor spår uppför. Här kommer aldrig någon traktor att köra kan jag lova. Mottagningen på mobilen är kass så jag får bara en vit karta att börja gå efter men jag ser både zon och gubbe så det ska väl lösa sig. Det är lite små tungt att gå uppför i värmen men det går helt okey och när jag kommit 40m in i skogen planar det ut en bit, sen ser jag det... sten, sten och åter sten tonar upp sig i en backe som är minst dubbelt så lång som den första.
Men jag är nära zonen så den borde jag kunna ta innan jag är uppe tror jag. Backen är riktigt brant och jag stannar var tionde meter och hämtar andan och kollar efter bästa väg upp och mot zonen, knappt halvvägs upp får jag taking zone och sen snabbt leaving zone men bara 5-6 steg till och jag är inne i zonen och ser stapeln bli grön och det härliga zon taken kommer. FTT på denna halvårs gamla zon. . Men den låg inte på toppen så jag fortsätter uppåt bland alla stenar med mer eller mindre mossa på, till sist har jag besegrat backen...tror jag. Nä då, den fortsätter men nu i en mer behaglig lutning så det går lite fortare men nu kommer jag ut i den varma solen och svetten börjar rinna på ryggen. Fem meter framför mig flyger skogens tungviktare upp ur blåbärsriset, en tjäder tupp och dom låter så härligt när dom flyger med sina tunga vingslag. Strax skrämmer jag upp fyra tjädrar till som med tunga vingslag försvinner ner i backen. Men nu har jag nått toppen och det tog bara 40 minuter att ta mig dom 360m det faktiskt är från bilen om man vore en fågel, men jag står också 170höjdmeter över bilen nu. Här uppe är mottagningen riktigt bra också så jag kan göra ett par inlägg på Facebook. Ni vet ju alla hur det är när man kommit fram genom terräng utan stigar, då ser man stigen och visst ser jag också en stig men den går liksom åt fel håll mot den beskrivning jag läst innan. Bara att prova den när jag ska nedåt efter en stund. I vanliga fall skulle jag bli lite besviken när stigen bara tar slut efter 40m men inte denna gången, den slutar vid ett stup men en fantastisk utsikt.
Bara att vända tillbaka efter att njutit av utsikten och slagit ihjäl sju bromsar, blåbären var goda men jag knallar på då bromsarna är lite jobbiga. Att gå ner kan ju gå fort men inte om man vill komma ner helskinnad så det tar tid nedåt också men det gick bra. Byta om till shorts igen och sen hemåt men det kurrar i magen nu så jag svänger in vid Måltidenshus för att äta lunchbuffe, nu jäkla ska det bli gott. Lassa på tre olika sallader, potatis, fisk och rostbiff. Helt okey men inte imponerade det på mig, äter lika gärna dagens hos KolOlga i Västerås hamn. Passade på att ta zonen iallafall och vem åger den då? Jo min vän Rakel som passerat här på väg till Norge. Efterrätten var slut så jag svänger av till Nora för en ordentlig glass från NoraGlass och dom gjorde mig inte besviken, riktigt gott med Vanlij, hasselnöt och chokladglass med hallonsylt till.
Nöjd med min utflykt, bara några få zoner men en fantastisk utsikt från min 12e summit. Det blir en tidig kväll nu då varken huvud eller nacke uppskattar fem timmars bilkörning men det var det värt.

Revben

Publicerad 2017-06-20 10:09:42 i Allmänt,

För drygt ett och ett halvt år sedan snubblade jag över en sten och lyckades knäcka två revben, det är så där lagom skönt och tog ett bra tag innan det började kännas okey igen. Men bra blev det aldrig, till och från har jag haft lite små ont av dom men mest på en lite irritrande nivå och att jag inte kan sova på just den sidan.
Så var det dags igen....
Det har blåst ordentligt sista tiden och det ligger mycket ner blåsta grenar och pinna lite över allt, själv klart försöker man undvika dom när man cyklar. Men på väg ut från Björkzone hände det som inte ska hända, jag kör över en gren som brister och viker sig in i framhjulet. Det blev ett tvärt stopp och jag åker över styret eller rättare sagt får styer i magen, rätt på min för tillfället redan onda revben. Det blir någon form av volt och jag står på fötter och ser mobil och cykel ligga på backen, smärta i revbenen direkt är inte alls snäll. Känner efter och dom sitter ju iallafall som dom bör göra, plocka upp mobil (hel) och cykel som nu fått en framskärm i två delar men den går att fixa till så den sitter still och inte tar i däcket. Cyklar sakta hemåt och den första smärtan lägger sig och det går bra att cykla, tar dom sista zonerna och pratar med Peek i en av zonerna innan jag är hemma.
Väl hemma känns det att revbenen fick en ordentlig smäll, man rör sig lite försiktigt då det smärtar då. Men så farligt vara det inte och sova gick när jag tog ett par smärtstillande piller :-) Idag känns revben och det är en lite mer än bara irriterande smärta men det går att röra sig även om det känns lite extra ibland.
Turf on!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela