velocipedryttaren.blogg.se

Det skulle bli en rätt lugn turfkväll, det hade inte blivit mycket turf på några dagar då jag varit förkyld. Inte för att jag var frisk nu heller men jag skulle bara ta bilen och möta upp Rakel som var ute på en sen cykeltur, lite tid tillgodo innan jag skulle möta henne vid NyaRytteneKyrka så det blev lite bilturf. Efter att tagit några unika i Västerås så passade jag på att svänga förbi Strömsholmsslott, klockan är halv tolv på natten och det är kolsvart ute. Lite lat och tänder mobilens lampa istället för att ta ficklampan som ligger i baksätet och börjar gå mot zonen, vill kolla hur långt Rakel kommit så jag trycker på hem knappen. Poff! Lampan slocknar och skärmen tänds, jag ser absolut ingenting men går vidare och ska just dämpa ljuset på skärmen... Sen händer allt fort. Jag snubbar på något och faller handlöst framåt och är inte ens i närheten av att ta emot mig när jag får världens slag i brösten, tappar all luft och ramlar åt sidan men lyckas på något sätt hamna sittandes på huk. Får ingen luft hur jag än försöker andas, försöker resa mig men stapplar fram utan riktig kontroll när jag kommer på att jag är bara några meter från kanten till ån. Får stopp på mig och tar stöd mot sten jag snubblat över, en sån där rätt stor som ligger där för att hindra bilar att köra in där. Känns som en evighet men jag lyckas ta ett par små ytliga andetag och får i mig lite syre igen, försöker andas lugnt men det blir väldigt ytliga andetag. Blir sittandes på huk en stund och andningen blir mer normal, börja känna efter hur det känns i kroppen. Känns okey förutom bröstkorgen som värker, lite öm på knäna kanske men inget att bry sig om. Känner mig lite vinglig men går bort och tar zonen innan jag går tillbaka till bilen, känns inte som någon katastrof även om det gör lite ont. Kör vidare och stannar till vid en zon till och går ett par hundra meter till den, jag kan ju gå iallafall ;-) Jag åker vidare för att möta upp Rakel som ska ta Gostminut medaljen, får vänta en liten stund innan hon kommer cyklandes med 5minuter tillgodo. "Var är zonen" ropar hon och jag svara "efter muren till höger" , då förstår jag hur stressad hon är. Först in i zonen och jag ropar att det är för tidigt, det hon svara lämpar sig inte att skriva här ;-) Adrenalinet sprutar ur öronen på henne, ger henne en kram och säger att det är fyra minuter kvar. När det är dags att ta zonen är det en lugnar Rakel som väldigt glad får sin medalj. "Nu cyklar jag inte längre jag åker med dig istället, tidspressen har tagit musten ur mig och det är inte skoj att fortsätta." Väl hemma får Rakel höra kort varianten av mitt möte med sten och Rakel konstaterar snabbt att jag överlever natt ;-) När jag kryper ner i sängen inser jag att sova blir inte lätt, skickar en fråga i chatten till Rakel "Vilken smärtis är bäst mot sten, gråsten?" Med lite piller gick det att sova. Dagen efter blir domen att det gick av ett par revben i mötet med stenen, gör bara ont när jag nyser och snyter mig (jag är fortfarande förkyld) också när jag ligger, sitter, går, andas och rör på mig ;-) Ja, det gör ont hela tiden bara lite olika mycket ont, men Rakel tröstade mig med att smärt toppen brukar komma efter 7-10dagar efter man brutit revbenen. Skönt att det nog bara är två som tagit stryk. Ta det lugnt där ut när ni turfar :-)