Är det slut nu?
En vanlig dag eller? Den började rätt vanligt iallafall, jag hade lovat Rakel att hjälpa henne med lite saker hos henne så jag åkte till Eskilstuna efter frukost. När vi var färdiga tog vi en kort promenad innan vi åt lunch, sen var det dags att åka till jobbet. Blir ett par stopp för några turfzoner som vanligt när jag åker någonstans.
Strax efter Kvicksund möter jag en långtradare, en av många bara. Men rätt som det är svänger den över i mitt körfält, det går rätt fort över på min sida och vi är nära varandra. Första tanken är "Helvete där här går inte bra". Bromsa, svänga höger mot räcket, släppa lite på bromsen för att få bättre kontroll på bilen, det tjuter i bilen så antagligen jobbar antisladdsystemet. Det finns inte plats för mig längre, lastbilen är för långt över på min sida. Jäkla vad liten man är när det enda man ser är fronten på en lastbil, oddsen är inte på min sida i min lilla Aygo. Nästa tanke är bara "Nu är det slut." Nä, livet passerade inte i revy och jag såg inget ljus i någon tunnel det var bara tomt. Tomt och kallt, inget annat. Just då svänger lastbilen tillbaka och vi passerar varandra, helvete vad nära det är men inget tog i någonstans.
Släpper på bromsen och styr in i mitt körfält igen, i backspegeln ser lastbilen försvinna och dom ända bromsljusen jag ser är på bilarna bakom lastbilen. Jag rullar vidare och känner mig helt tom inombords, efter en lite stund kommer ett tryck över bröstet krypande. Förstår att det är chocken som släpper.
Inser att hade jag varit 4-5 meter längre fram hade jag krockat med en långtradare, nu blev det några centimeter tillgodo mellan oss. Aldrig har jag varit så nära döden som idag, för en lite Aygo eller vilken personbil som helst hade inte haft en chans där.
Min skyddsängel fick jobba hårt idag, jag hoppas att det blir ett mycket lättare jobb framöver för detta vill jag inte uppleva igen.
