velocipedryttaren.blogg.se

Om vad som händer i Velocipedryttarens liv.

Revben

Publicerad 2017-06-20 10:09:42 i Allmänt,

För drygt ett och ett halvt år sedan snubblade jag över en sten och lyckades knäcka två revben, det är så där lagom skönt och tog ett bra tag innan det började kännas okey igen. Men bra blev det aldrig, till och från har jag haft lite små ont av dom men mest på en lite irritrande nivå och att jag inte kan sova på just den sidan.
Så var det dags igen....
Det har blåst ordentligt sista tiden och det ligger mycket ner blåsta grenar och pinna lite över allt, själv klart försöker man undvika dom när man cyklar. Men på väg ut från Björkzone hände det som inte ska hända, jag kör över en gren som brister och viker sig in i framhjulet. Det blev ett tvärt stopp och jag åker över styret eller rättare sagt får styer i magen, rätt på min för tillfället redan onda revben. Det blir någon form av volt och jag står på fötter och ser mobil och cykel ligga på backen, smärta i revbenen direkt är inte alls snäll. Känner efter och dom sitter ju iallafall som dom bör göra, plocka upp mobil (hel) och cykel som nu fått en framskärm i två delar men den går att fixa till så den sitter still och inte tar i däcket. Cyklar sakta hemåt och den första smärtan lägger sig och det går bra att cykla, tar dom sista zonerna och pratar med Peek i en av zonerna innan jag är hemma.
Väl hemma känns det att revbenen fick en ordentlig smäll, man rör sig lite försiktigt då det smärtar då. Men så farligt vara det inte och sova gick när jag tog ett par smärtstillande piller :-) Idag känns revben och det är en lite mer än bara irriterande smärta men det går att röra sig även om det känns lite extra ibland.
Turf on!

Livet är en dans

Publicerad 2017-06-11 09:49:13 i Allmänt,

Hon dansade in som en frisk fläkt i mitt liv, svischade förbi lite då och då. Jag tog notis om henne men det tog något år innan vi hamnade på samma dansbana och vi tog en vänskaplig dans, ett förtroende byggdes upp för varandra och vi dansade vidare på olika håll. Vänskapen började byggas upp och hon gav mig förtroende att ta hand om hennes ädlaste i livet några gånger, vi sågs oftare på dansgolvet och blev väldigt goa vänner. Vi dansade runt bland turfzoner och små äventyr, riktigt skoj hade vi tillsammans. Så en dag efter många många danser kom det som en käftsmäll.... en så otrolig saknad efter henne. Jag bjöd upp till en kärleksdans men fick ett vänligt men bestämt "nä, tack." så vi dansade vidare som vänner men jag satte på musiken till kärleksdansen några gånger utan något resultat och en dag stod jag på ett berg och kastade bort den skivan. Jag dansar heller med henne som en vän än att vänta på något som aldrig kommer. Två dagar senare blir det lite kaos hos mig när hon bjuder upp till dans och vill höra just den skivan jag kastat iväg.... Vi hittade en kärleksdans och gav oss ut i ett hav av rosenblad. Vi märkte efter ett tag att vi inte höll samma takt när vi dansade kärleksdansen, vi som dansade så bra som vänner klev helt plötsligt varandra på tårna och det gjorde ont. Vi stannade upp tittade på varandra och sa att visst ska vi klara av detta, men snart var tillbaka och klev på varandras tår. Vi stängde av musiken och letade fram en vänskaplig låt och helt plötsligt dansade vi så bra igen, så bra att vi inte ens märkt eller vet vem som la på en kärleksmelodi igen... Men återigen klev vi varandra på tårna och det gjorde så ont nu att vi slutade dansa och bara gick sida vid sida.... Så här kan vi inte ha det, vi dansar så bra som vänner så låt oss göra det och inget annat. Jag ser dig heller i en kärleksdans med någon annan än att jag kliver på dina tår igen för jag uppskattar vår vänskaps dans så mycket. Vi dansad ut på små äventyr bland turfzonerna igen och det känns så bra, nu dansar hon vidare i kärleksdans men inte med mig och det känns helt okey. Jag är ingen stor dansare och kan inte alla danser, jag håller mig till dom jag kan.

Las Palmas på Gotska Sandön

Publicerad 2017-06-01 08:41:40 i Allmänt,

Bästa vännen sa att hon skulle åka till Gotska Sandön en onsdag, bara över dagen och så klart mest för att ta Nationalparks zonen som finns där och som inbiten turfare lockar den så klart mig också. En enkel fråga -Vill du sällskap? svaret blev ett glatt JA!! Dagsbiljetter kan bara bokas en vecka i förväg och kan inte avbokas med mindre än läkarintyg, Rakel bokade och jag skrattade gott åt att jag inte läst hela prislistan då det "bara" kostade 450kr och inte 1100kr som jag trodde. Semester en dag och lite koll på kartan samt läsa lite lite om ön, den är ju lite mer än en sandlåda i havet. Det blev en tidig star på dagen så där vid halv fem för att hinna ner till båten som går från Nynäshamn, väl där hann vi turfa några zoner och öka på våra unika zoner lite extra. Lite fika på båten som gick lite tidigare när alla åtta passagerana var ombord, vi hade knappt avslutat fikat innan sjögången blev kännbar....tre timmar båt resa som vi båda undrade vart vi gjort av våra sjöben och var illamående kom ifrån. Jag har haft tre fritidsbåtar och åkt färja i riktigt dåligt väder några gånger utan att det bekommit mig alls men det hjälpte föga nu. Men strax innan vi kom fram gick båten in i lä bakom Gotska Sandön och det blev lungt på havet, så skönt kan jag lova. Båten kör bara försiktigt på grund mot sandstranden Las Palmas och man rullar fram en trappa på stranden så man kommer torrskodd i land.
Båten var lite tidig så vi hade redan börjat gå iväg när en tillsyningsman eller kvinna om vi ska vara ärliga ropade efter oss så det var bara att vända om, lite info om vad regler som gäller men det hade vi koll på redan. Men dom nya vandringslederna visste vi inget om som det var trevligt att få reda på. Vi visade turf appen och förklarade vår plan för våra timmar på ön. -Det hinner ni nog inte sa hon till oss, Nationalparks zonen ligger på en ny vandringsled som man inte ska missa men den var 3km längre än vad vi planerat så zonen GotSandZone på Bredsanden kund få stryka på foten tyvärr. Vi började gå längs Höga Åsenslingan och vilken fantastisk natur vi möttes av, en riktigt gammal tallskog som fått stå oröd i hundratals år när vi går på åsens kam med skogens trädtoppar i ögon höjd. Ibland ser det ut som vi kommer ut på ett berg med det är bara sanden som är lite grå på ytan, just det det är ju bara sand och åter sand att gå i och det suger så mycket kraft i varje steg man tar. Det känns som vi är dom första som går slingan förutom tillsyningsmänen som markerat den, ibland försviner stigen helt och man får titta efter nästa stolpe men snart kommer man på att håller man sig på kammen så är man på rätt väg ändå. Efter två timmar når vi fram till Schipkapasset och den efter längtade zonen. Rakel får sin take och jag får en assist på den.
Vi stannar och plockar fram matsäcken, vi väntar ut blocktiden på zonen och även jag får en take på den och syns på hemsidans lista på vilka som tagit den. Efter zonen är det bara 100m ner till den gamla vägen mellan Tärnudden och Fyrbyn, nu får vi upp farten lite och hoppas vi ska kunna hinna med den andra zonen. Att ha gått Fotrally har sina fördelar och vi går in i race mode, högt och målmedvetet tempo på den lösa sandvägen. Strax före Fyrbyn ändra sig landskapet och vi kommer in i en lövskog, vi stannar till vid kapellet och tycker att här borde det finnas en zon också. 2km tur och retur ut till zonen tycker vi låter enkelt och snabbt fixat..... så fel man kan ha. Riktigt tungt att gå och Rakel börjar bli trött nu, zonen är gigantiskt stor och det av en anledning då sanden rör sig helatiden men vi har tur och hela zonen ligger på land idag. Zone taken. På väg tillbaka till Fyrbyn klagar Rakel på sitt onda knä, då är det illa vet jag. Men vi kommer tillbaka och kan stanna och fylla på vatten och plocka av regnkläder för nu lyser solen på oss. Jag kollar vilka vägar personalen kör med sina pickuper ner till Las Palmas där båten ska hämta oss, vi har tid så det ska gå att hinna dit om inte Rakel får väldigt ont för då är en snigel snabbare än henne. Men hon biter ihop och knatar på och nu är vägen bättre att gå på då den inte är så mjuk längre. Vi kommer fram med en halv timme tillgodo, vi träffar på tillsyningskvinna som under hur det gick för oss. Hon blir lite imponerad att vi hann med båda zonerna och det är vi själva också. Båtresan hem blev ännu gungigare än ut resan men vi kommer tryggt tillbaka till Nynäshamn, kl. 23.30 kliver jag innanför min dörr och snubblar i säng och somnar innan jag träffat kudden..... Vilken härlig ön detta var, vi hann inte se allt och jag rekommendera alla turfare att stanna två nätter på ön så ni hinner se mer än vi gjorde. Turf on !!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela