Bergamannen ute igen.
Dom där summit zonerna gillar jag men dom ligger lite långt bort för mig nu efter efter att jag tagit elva stycken, men Eskilsberget i Örebro län är inte så långt bort iallafall.
Nu hade jag inte planerat i att ta det förrän om någon vecka när jag har semester men ett litet infall på lördagsmorgonen så blev det annorlunda, kolla lite snabbt på turfgam.com och den ligger inte långt från vägen. Snabb packar vattenflaska, långbyxor, extra strumpor och selfipinne. Vad mer kan man behöva?
Tanka bilen och iväg på en 2,5 timmes resa, bara knappa in i gpsen och hoppas på ett bra vägval, upptäcker till min glädje att jag passerar Nora så jag svänger in och köper fika på Ica. Vägarna blir mindre och mindre men även grusvägarna är fina och den där riktigt "rally kalle" kommer aldrig fram för dom är så raka och fina hela tiden. 
Så kommer skylten om att man passerar in i Dalarna och just där är parkeringen, byte till långbyxor så jag inte river sönder benen och sen är det bara att runda skylten och kliva in i Örebro län igen och gå till zonen.... Jo, hej du. Nu var det slut på enkla summitzoner tydligen, den jobbigaste tidigare var väl Halland som var en fin bokskogs backe där jag följde ett traktor spår uppför. Här kommer aldrig någon traktor att köra kan jag lova. Mottagningen på mobilen är kass så jag får bara en vit karta att börja gå efter men jag ser både zon och gubbe så det ska väl lösa sig. Det är lite små tungt att gå uppför i värmen men det går helt okey och när jag kommit 40m in i skogen planar det ut en bit, sen ser jag det... sten, sten och åter sten tonar upp sig i en backe som är minst dubbelt så lång som den första.
Men jag är nära zonen så den borde jag kunna ta innan jag är uppe tror jag. Backen är riktigt brant och jag stannar var tionde meter och hämtar andan och kollar efter bästa väg upp och mot zonen, knappt halvvägs upp får jag taking zone och sen snabbt leaving zone men bara 5-6 steg till och jag är inne i zonen och ser stapeln bli grön och det härliga zon taken kommer. FTT på denna halvårs gamla zon. 
.
Men den låg inte på toppen så jag fortsätter uppåt bland alla stenar med mer eller mindre mossa på, till sist har jag besegrat backen...tror jag. Nä då, den fortsätter men nu i en mer behaglig lutning så det går lite fortare men nu kommer jag ut i den varma solen och svetten börjar rinna på ryggen. Fem meter framför mig flyger skogens tungviktare upp ur blåbärsriset, en tjäder tupp och dom låter så härligt när dom flyger med sina tunga vingslag. Strax skrämmer jag upp fyra tjädrar till som med tunga vingslag försvinner ner i backen.
Men nu har jag nått toppen och det tog bara 40 minuter att ta mig dom 360m det faktiskt är från bilen om man vore en fågel, men jag står också 170höjdmeter över bilen nu. Här uppe är mottagningen riktigt bra också så jag kan göra ett par inlägg på Facebook. Ni vet ju alla hur det är när man kommit fram genom terräng utan stigar, då ser man stigen och visst ser jag också en stig men den går liksom åt fel håll mot den beskrivning jag läst innan. Bara att prova den när jag ska nedåt efter en stund. I vanliga fall skulle jag bli lite besviken när stigen bara tar slut efter 40m men inte denna gången, den slutar vid ett stup men en fantastisk utsikt.
Bara att vända tillbaka efter att njutit av utsikten och slagit ihjäl sju bromsar, blåbären var goda men jag knallar på då bromsarna är lite jobbiga. Att gå ner kan ju gå fort men inte om man vill komma ner helskinnad så det tar tid nedåt också men det gick bra.
Byta om till shorts igen och sen hemåt men det kurrar i magen nu så jag svänger in vid Måltidenshus för att äta lunchbuffe, nu jäkla ska det bli gott. Lassa på tre olika sallader, potatis, fisk och rostbiff. Helt okey men inte imponerade det på mig, äter lika gärna dagens hos KolOlga i Västerås hamn. Passade på att ta zonen iallafall och vem åger den då? Jo min vän Rakel som passerat här på väg till Norge. Efterrätten var slut så jag svänger av till Nora för en ordentlig glass från NoraGlass och dom gjorde mig inte besviken, riktigt gott med Vanlij, hasselnöt och chokladglass med hallonsylt till.
Nöjd med min utflykt, bara några få zoner men en fantastisk utsikt från min 12e summit. Det blir en tidig kväll nu då varken huvud eller nacke uppskattar fem timmars bilkörning men det var det värt.
Så kommer skylten om att man passerar in i Dalarna och just där är parkeringen, byte till långbyxor så jag inte river sönder benen och sen är det bara att runda skylten och kliva in i Örebro län igen och gå till zonen.... Jo, hej du. Nu var det slut på enkla summitzoner tydligen, den jobbigaste tidigare var väl Halland som var en fin bokskogs backe där jag följde ett traktor spår uppför. Här kommer aldrig någon traktor att köra kan jag lova. Mottagningen på mobilen är kass så jag får bara en vit karta att börja gå efter men jag ser både zon och gubbe så det ska väl lösa sig. Det är lite små tungt att gå uppför i värmen men det går helt okey och när jag kommit 40m in i skogen planar det ut en bit, sen ser jag det... sten, sten och åter sten tonar upp sig i en backe som är minst dubbelt så lång som den första.
.
Men den låg inte på toppen så jag fortsätter uppåt bland alla stenar med mer eller mindre mossa på, till sist har jag besegrat backen...tror jag. Nä då, den fortsätter men nu i en mer behaglig lutning så det går lite fortare men nu kommer jag ut i den varma solen och svetten börjar rinna på ryggen. Fem meter framför mig flyger skogens tungviktare upp ur blåbärsriset, en tjäder tupp och dom låter så härligt när dom flyger med sina tunga vingslag. Strax skrämmer jag upp fyra tjädrar till som med tunga vingslag försvinner ner i backen.
Men nu har jag nått toppen och det tog bara 40 minuter att ta mig dom 360m det faktiskt är från bilen om man vore en fågel, men jag står också 170höjdmeter över bilen nu. Här uppe är mottagningen riktigt bra också så jag kan göra ett par inlägg på Facebook. Ni vet ju alla hur det är när man kommit fram genom terräng utan stigar, då ser man stigen och visst ser jag också en stig men den går liksom åt fel håll mot den beskrivning jag läst innan. Bara att prova den när jag ska nedåt efter en stund. I vanliga fall skulle jag bli lite besviken när stigen bara tar slut efter 40m men inte denna gången, den slutar vid ett stup men en fantastisk utsikt.