velocipedryttaren.blogg.se

Om vad som händer i Velocipedryttarens liv.

Stingsmossen

Publicerad 2016-04-23 20:40:49 i

Jag hade en idé att ta en turfzon igen, en som sällan blir tagen. Ett litet steg mot att tagit Västmanlands alla zoner två gånger.
 Rakel har länge sagt att hon vill ta den också så jag föreslog en gemensam tur till mossen, men så ville inte vädret vara med och Rakel lät lite nedslag och inte så sugen. Men hon är lätt att övertala "det blir nog bara lite duggregn" sen var hon på igen, när morgon kom med kyliga vindar hade Sickan (Rakel) fått en idé..... 
 Lördag eftermiddag kommer och det gör även regn och hagel i störtskurar så det blir regnkläder och gummistövlar för att inte bli allt för våt, vi parkerar bilen vid bommen och börjar gå mot zonen när regnet går över mer och mer i snö. Skönt att kunna han mobilen i fickan iallafall,  hade sparat position på min betydligt mer vatten tåliga Gps. Rakel skakade på huvudet när vi klev ut på mossen "här skulle jag aldrig ge mig ut själv" , hon har en poäng i att man nog ska ha sällskap här.  Vi går inte rakt på zonen utan följer en annan "väg" ut, det gör att vi hittar en stor sten som vi snabbt döper till Ayers Rock. Den kom vi fram till att vi ska undersöka en annan gång , kanske när det är fint väder.
 Vi kommer fram till zonen och jag får ta gulingen, vi gick mot den lilla träddungen där Rakel hoppades på torrare och fastare mark när vi väntade ut min block. Nu hjälpte det inte ens att Rakel "klättarde" upp i en dvärgtall för snö tilltog så torr blev bara en tanke, men att vänta ut en block tillsammans med henne blir inte långtråkigt. 
När blocken gick ut kom Sickans idé fram, ett par steg in i zonen och Rakel säger "jag ska ligga i zonen" och lägger sig raklång på rygg, vad kan man göra mer än att skratta åt henne. Jäkla toka! "Det är skönt, det finns plats åt dig också" med viss tvekan så kunde även jag erkänna att Stingsmossen är mjuk och skön fast lite blöt. Ligga på rygg i en mosse med blötsnö fallandes i ansiktet är klart underskattat. Får nu bara Rakel behålla den i minst 50 timmar så får hon mer poäng på den än jag fick. Särskilt torra när vi började traska tillbaka så vi tog närmaste "vägen" som var betydligt blötare och gjorde ett par försöka att stjäla våra stövlar utan att lyckas, lite små frusna kom vi fram till bilen och kunde få lite värme igen. Rakel släppte av mig vid husbilen då jag är ute på egna äventyr också i helgen, själv skulle hon mot ännu en jobbnatt. Någon tokigare människa att ge sig ut och turfa med kan jag inte tänka mig så det blir nog allt fler turf utflykter tillsammans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela