Det är ingen tävling, men jag vann!
Kommunkartan har jag gillat ända sedan den kom och haft som mål att turfa i alla Sveriges kommuner. Mitt del mål i år var att ta alla kommuner i Västra Götaland och Värmland där jag bara tagit ett fåtal kvar, under påsken rensade jag mycket av Västra Götaland och hade fått ihop 248 kommuner. När jag satt och tittade på kartan så såg jag 12 kommuner som jag ville ta i år innan jag var nöjd.
Det blev en resa söderut till invigningen av Åsnes Nationalpark, på hem vägen efter att varit på invigning och vandrat med Kronprinssesan blev det tillfälle att ta dom sista sju i Västra Götaland. Fem kommuner i Värmland kvar till mitt mål i år.
Men så satt jag en kväll och kollade mitt facebook flöde och såg någon som skrev om Vildmarksvägen upp till Stekenjokk, jag bara kände att den vill jag köra semestern. Vildmarksvägen går mellan Strömsund och Villhemina via Gäddede, en bra bit norrut i landet med andra ord och rakt upp bland otagan kommuner. En reseplan började ta form och 12 dagars semester planerades in, det skulle bli många mil och hur skulle jag orka köra? En grundplan gjordes med vildmarksvägen som mål och vändpunkt, att ha en god vän i Umeå där jag skulle kunna vila ut om det behövdes kändes bra. Med min roadbook gick hela vägen upp till Kiruna kommun med många avstickare för att ta alla kommuner längs vägen och även besöka fyra nationalparker. Att snegla på listan över vilka som tagit flest kommuner har jag alltid gjort, Sunsmumriken höll en stark ledning och hade bara tio kommuner kvar.
Tetrisbilen var packad och klar först på tisdag morgon innan jag åkte till jobbet, dag före helgdag stänger vi kl.16 så jag skulle försöka komma iväg en bit iallafall. Bara hem och hämta Ester (katten) och sen bar det iväg. Lite stopp när det låg en zon lämpligt till även om det var tidigare besökta kommunner, ut ur bilen lite då och då så går resan bättre. Mora, Älvdalen, Orsa och Ljusdal blev det innan jag stannade för kvällen i Hamra Nationalpark, då var jag riktigt trött och kröp ner i sängen på en gång. Vaknar till någon gång mitt i natten när Ester tyckte det blivit lite kyligt så hon kröp också ner under täcket, sträckte mig efter knappen till värmaren och slog på lite värme sen sov vi gott. Vaknar utvilad och pigg, termometern säger 4 plus grader ute men vi har det varmt och gott i Tetrisbilen. Fixa lite frukost innan jag gav mig ut och vandrade i nationalparken och även tog NPzonen och en till som låg i närheten.
Dagens första mål var Sonfjället Nationalpark, zonen var ingen höjdare där den låg på en stig i små björksskogen. Bad att den skulle flyttas till stugan där infon om nationalparken fanns. Jag vandrade upp på fjället, jag gick på i lagom takt nästan en timme innan jag satte mig och tittade ut över omgivningen. Detta är så annorlunda mot mitt platta Västerås.
Tillbaka i bilen var det lunchdags, efter maten tog jag och Ester en välbehövd middagslur innan resan fortsatte. Jag följde min roadbook och kunde bocka av kommun efter kommun, körde på tills jag började känna mig lite trött. Då hade vi kommit in på Vildmarksvägen och parkerade vid Alanäs skans, en promenad och tittade på skansen eller resterna iallafall innan det blev kvällsmat och sen bädda ner oss.
Vi vaknade till en regndisig dag när vi skulle åka Vildmarksvägen, det blev lite stopp och små vandringar till vatenfall men när jag kom fram till Bjurälven så kom regnet. 
Det lockade inte att ge sig ut på vandring för att se älven försvinna under marken, jag spar det till en annan gång helt enkelt. Stekenjokk var snö fattigt och karjt men det är vackert det också. Här ifrån hade jag sällskap av tre husbilar nästan hela dagen, vi stannade på samma ställen och när den förste åkte följde dom andra efter till nästa stopp. 
Milen rullad på mycket lättare än jag hade förväntat mig, så här långa dags etapper har jag inte kört på 30år. Bockade av några kommuner till innan jag parkerade i Björnlandet Nationalpark, tog en lite promenad i entrén och lärde mig lite om parken. Här trivdes jag, efter middag blev det en vandring runt Angsjön. Det bjöds på spångar över mosse och branta stigningar längs bergssluttning, men rast stugan på andra sidan sjön var en överraskning då den var så fin att man trodde någon bodde där. Så vackert att sitta och titta ut över sjön, så lugnt och skönt. 
Resan rullade vidare och när jag någon dag senare kom till Umeå var det skönt att bara ha en lat dag med lite stadspromenad, en trevlig kväll med en god vän gav massor av ny energi. Nästa dag började jag i Skuleskogens Nationalpark, vandring till NPzonen och vidare upp på Slåttdalsberget som bjöd på bedårande utsikt över kusten. 
Vidare upp på Skuleberget med linbana för att sen vandra ner till Skulegrottan, här saknade jag kondition ordentligt men vackert och skoj endå. Vissat platser kommer man tillbaka till, Kung Chulalongkorn paviljong är en sådan plats för mig så jag stannade till där och tog zonen också. 
När jag nu var på slutet av min resa såg jag möjligheten att ta dom sista fem kommunerna jag saknade i Värmland, efter mycket funderande bestämde jag mig för att ta den vägen hem när jag nu hade tid till det. När jag närmade mig Torsby kom tröttheten så jag svängde in på en rastplats för att stanna över natten, det stod några husbilar där redan och fler skulle säkert rula in under kvällen. Dags att fixa lite mat men då kommer en man och knackar min bil, jag öppnar och vem står där om inte Västerås turfaren Olman. Husbilen bredvid mig är Olman och Pharmis rullande sommarhus, världen är bra liten ibland. Vi hade en trevlig kväll och önskade varandra god resa när vi skildes åt dagen efter.
Det blev några zoner tagna i Torsby innan resan gick mot Eda kommun men även ett litet hopp över gränsen till Morokulien, det lilla landet som både Norge och Sverige erkände den 3e oktober 1959. Det lilla landet är både en republik och en monarki, det kan ni fundera på. Ester fick dock stanna i Sverige för vi hade inte passet med oss. Vidare till Arvika som jag länge tänkt åka till, det finns ett fordonsmuseum där nämligen och sånna brukar vara skoj att titta runt i. Jag är lite svag för udda bilar så jag hamnade liksom i himelriket, jag säger bara Tatra 600... vilken bil alltså. 
Att det sen fanns en höghjuling skade ju inte alls. 
Nu var det slut spurt. Kil och sen vidare mot Grums, GrumsCentral blev zonen som fyllde min karta.
Det är ingen tävling, men jag vann!!
Jag stannade vid macken för att tanka både Tetrisbilen mig, glass och en påse gott och blandat firade jag med. Knappade in "Hem" på gpsen och började rulla mot Västerås, men jag kommer inte hem. Svänger av mot Limgruvorna för att ta zonen som jag hade en DNF på sedan i vintras när snödjupet var lite för stort, körde vidare och lämnade myggen bakom mig. 
Garphyttans Nationalpark blev en utmärkt plats att stanna över natten för nu fanns ingen ork att köra vidare. Sista dagen plockade jag några unika zoner i min hemma region Västmanland, det var länge sedan hela regionen var gul så jag är inte utan nya mål.
Jag har aldrig kört så många mil på så få dagar förr, men jag har stannat ofta för zoner eller en kopp kaffe och en stunds vila. Aldrig känt mig stressad för att nå en viss plats eller komma fram en viss tid, jag har kört det jag orkat och känt varit skoj. Utan min Tetrisbil hade det aldrig gått. Utan en Snusmumrik hade det nog tagit längre tid, detta turfmonster inspirerar och hon är ju faktiskt riktigt trevlig för den delen. Att jag skulle fylla kartan före Snusmumriken eller KrilleB mfl. hade jag aldrig trott, det tog ju lite stopp förra sommaren när min husbil inte ville tjänstgöra mer. Inte trodde jag då att jag skulle bygga Tetrisbilen och vara ute på nya äventyr i år.
Tack till alla som jag mött under mina resor, ni har gjort det roligare på vägen.
Turf on!
Men så satt jag en kväll och kollade mitt facebook flöde och såg någon som skrev om Vildmarksvägen upp till Stekenjokk, jag bara kände att den vill jag köra semestern. Vildmarksvägen går mellan Strömsund och Villhemina via Gäddede, en bra bit norrut i landet med andra ord och rakt upp bland otagan kommuner. En reseplan började ta form och 12 dagars semester planerades in, det skulle bli många mil och hur skulle jag orka köra? En grundplan gjordes med vildmarksvägen som mål och vändpunkt, att ha en god vän i Umeå där jag skulle kunna vila ut om det behövdes kändes bra. Med min roadbook gick hela vägen upp till Kiruna kommun med många avstickare för att ta alla kommuner längs vägen och även besöka fyra nationalparker. Att snegla på listan över vilka som tagit flest kommuner har jag alltid gjort, Sunsmumriken höll en stark ledning och hade bara tio kommuner kvar.
Tetrisbilen var packad och klar först på tisdag morgon innan jag åkte till jobbet, dag före helgdag stänger vi kl.16 så jag skulle försöka komma iväg en bit iallafall. Bara hem och hämta Ester (katten) och sen bar det iväg. Lite stopp när det låg en zon lämpligt till även om det var tidigare besökta kommunner, ut ur bilen lite då och då så går resan bättre. Mora, Älvdalen, Orsa och Ljusdal blev det innan jag stannade för kvällen i Hamra Nationalpark, då var jag riktigt trött och kröp ner i sängen på en gång. Vaknar till någon gång mitt i natten när Ester tyckte det blivit lite kyligt så hon kröp också ner under täcket, sträckte mig efter knappen till värmaren och slog på lite värme sen sov vi gott. Vaknar utvilad och pigg, termometern säger 4 plus grader ute men vi har det varmt och gott i Tetrisbilen. Fixa lite frukost innan jag gav mig ut och vandrade i nationalparken och även tog NPzonen och en till som låg i närheten.
Dagens första mål var Sonfjället Nationalpark, zonen var ingen höjdare där den låg på en stig i små björksskogen. Bad att den skulle flyttas till stugan där infon om nationalparken fanns. Jag vandrade upp på fjället, jag gick på i lagom takt nästan en timme innan jag satte mig och tittade ut över omgivningen. Detta är så annorlunda mot mitt platta Västerås.
Tillbaka i bilen var det lunchdags, efter maten tog jag och Ester en välbehövd middagslur innan resan fortsatte. Jag följde min roadbook och kunde bocka av kommun efter kommun, körde på tills jag började känna mig lite trött. Då hade vi kommit in på Vildmarksvägen och parkerade vid Alanäs skans, en promenad och tittade på skansen eller resterna iallafall innan det blev kvällsmat och sen bädda ner oss.
Vi vaknade till en regndisig dag när vi skulle åka Vildmarksvägen, det blev lite stopp och små vandringar till vatenfall men när jag kom fram till Bjurälven så kom regnet. 
Milen rullad på mycket lättare än jag hade förväntat mig, så här långa dags etapper har jag inte kört på 30år. Bockade av några kommuner till innan jag parkerade i Björnlandet Nationalpark, tog en lite promenad i entrén och lärde mig lite om parken. Här trivdes jag, efter middag blev det en vandring runt Angsjön. Det bjöds på spångar över mosse och branta stigningar längs bergssluttning, men rast stugan på andra sidan sjön var en överraskning då den var så fin att man trodde någon bodde där. Så vackert att sitta och titta ut över sjön, så lugnt och skönt. 
Vidare upp på Skuleberget med linbana för att sen vandra ner till Skulegrottan, här saknade jag kondition ordentligt men vackert och skoj endå. Vissat platser kommer man tillbaka till, Kung Chulalongkorn paviljong är en sådan plats för mig så jag stannade till där och tog zonen också. 
Att det sen fanns en höghjuling skade ju inte alls. 
Nu var det slut spurt. Kil och sen vidare mot Grums, GrumsCentral blev zonen som fyllde min karta.
Det är ingen tävling, men jag vann!!
Jag stannade vid macken för att tanka både Tetrisbilen mig, glass och en påse gott och blandat firade jag med. Knappade in "Hem" på gpsen och började rulla mot Västerås, men jag kommer inte hem. Svänger av mot Limgruvorna för att ta zonen som jag hade en DNF på sedan i vintras när snödjupet var lite för stort, körde vidare och lämnade myggen bakom mig. 
Garphyttans Nationalpark blev en utmärkt plats att stanna över natten för nu fanns ingen ork att köra vidare. Sista dagen plockade jag några unika zoner i min hemma region Västmanland, det var länge sedan hela regionen var gul så jag är inte utan nya mål.
Jag har aldrig kört så många mil på så få dagar förr, men jag har stannat ofta för zoner eller en kopp kaffe och en stunds vila. Aldrig känt mig stressad för att nå en viss plats eller komma fram en viss tid, jag har kört det jag orkat och känt varit skoj. Utan min Tetrisbil hade det aldrig gått. Utan en Snusmumrik hade det nog tagit längre tid, detta turfmonster inspirerar och hon är ju faktiskt riktigt trevlig för den delen. Att jag skulle fylla kartan före Snusmumriken eller KrilleB mfl. hade jag aldrig trott, det tog ju lite stopp förra sommaren när min husbil inte ville tjänstgöra mer. Inte trodde jag då att jag skulle bygga Tetrisbilen och vara ute på nya äventyr i år.
Tack till alla som jag mött under mina resor, ni har gjort det roligare på vägen.
Turf on!
